Det är också en av de få texter som skrevs om Erik Olof Älg under hans livstid, varför den är av stort värde som källa. Även om den återspeglar kronojägarens syn på saker och ting måste den anses ge en mer sanningsenlig bild än de skrönor som senare har bättrats på genom åren.
Flemströms berättelse tycks också vara unik av en annan anledning. Kronojägaren talade inte gärna om Erik Olof Älg. Jag har varit i kontakt med två av hans sondöttrar, flera barnbarnsbarn och gamla grannar från Tåsjö - ingen av dem kan minnas eller har hört honom berätta om sin fars bataljer med tjuvskytten. Kanske betyder det att mycket av myterna kring Älgen är sant och att kronojägaren därför inte hade några nämnvärda framgångar att skryta med. Fast Johannes Flemström d.y. var ingen talträngd karl, utan en stabil och lågmäld plikttrogen statstjänare. Kanske hade han hört mycket, men sade lite...
Följande artikel publicerades som del tre i artikelserien "Ur den gamle kronojägarens anteckningar", i Sollefteå-Bladet 22.1 1924. Avskrift av Rune Galin, Hotings hembygdsförening.
Äventyr med en tjuvskytt i Bodum
Av Johannes P. Flemström, Kyrktåsjö
Var det som sagt gott om älg i Bodums skogar, så var det också gott om tjuvskyttar; tjuvskytte bedrevs ohejdat, fast krono- och jägarbetjäning gjorde vad de kunde för att stävja det.
En av de värsta tjuvskyttarna var en nybyggare Erik Olof Olofsson i Stensvattnet i Fjällsjö på gränsen till Bodum. Med honom hade jag årligen i fem års tid rättegångar, som alla vanligen slutade i edgång och böter. Vid ett tillfälle å Ramsele ting uppträdde länsman J R Forshell och yrkade, att den oförbätterlige Olofsson skulle kallas "Älg". Vi började också därefter kalla honom Erik Olof Älg, som blev hans vedernamn, var med han sedan allmänt benämndes.
Bland de många nappatagen med honom, må jag här anföra följande. En påsklördag hade jag förföljt Erik Olof Älg hela dagen. Jag fick så anledning till att hålla rannsakning med honom i hans hemvist och skaffade mig biträde för detta ändamål. Själv begav jag mig in i en bod för att undersöka och tillsade biträdet att stanna utanför för att hålla dörren öppen. Medan jag var därinne kom Älg inrusande tillsammans med sin svåger Måns Petter M. och överföll mig. Vi tumlade om med varandra på bodgolvet.
Till sist kom jag på benen och tog upp min revolver samt tillsade dem om de oroade mig, skulle jag skjuta. De hörde att jag drog upp litet på revolvern, och jag fick så pass rådrum att jag fick upp dörren som de slutit efter mig. Biträdet som jag hade med mig hade skyndat sig därifrån och begivit sig hem till Böle. Jag begav mig också på hemvägen, då jag fick se Erik Olof komma efter med bössa. På cirka 100 alnars avstånd sköt han, men träffade mig inte. Den påsklördagen glömmer jag inte så länge jag lever.
Vid hemkomsten rapporterade jag saken till jägmästare Meves, vilken av länsman Forshell erhöll order att hämta Älg och inställa honom till polisförhör. Detta skedde även och han lämnades till länsmannen i Backe, men på natten mot 4:e dag påsk rymde Erik Olof Älg och hördes ej mera till på två års tid.
Till sist fick jag reda på, att rymlingen vistats uppe i fjällen och tidvis hos en änka ovan Avaträsks by i Dorotea. Jag skrev så till k. bfhde. och begärde förordnande att häkta honom.
Förordnandet kom genast med föreskrift om att jag vid behov av hjälp ägde rätt att anlita kronobetjäning. Med detta förordnande reste jag till länsman Nordenstedt i Dorotea för att få biträde. Själv ville han ej biträda, men sände sin fjärdingsman och så reste vi upp till Avaträsk, där vi häktade Älg och insände honom till cell-fängelset i Härnösand. Han dömdes därpå till några månaders fängelse.
Då han åter kom fri, kom han en dag till mig och beklagade att han gjort mig så mycket besvär och arbete samt utlovade att aldrig mer på förbjuden tid jaga älg. Han föreslog också att, om jag ville, skulle han göra sällskap med mig på en älgjakt. Då det blev jakttid, ställde jag i ordning matsäck, tog min revolver, och så begåvo vi oss iväg. Andra dagen som vi voro ute sköt också Erik Olof Älg en vacker älgko och fraktade hem köttet till mig utan att vilja taga något för sitt besvär.
Sedan dess gjorde heller icke E. O. Älg mig något besvär med tjuvskytte.
Klicka på fotot för en ungdomsbild
Johannes Flemström d.y.
Foto, artikel och data från Karl-Erik Ströms samlingar vid Hotings hembygdsförening. Ett stort tack!
Flemström, Johannes (d.y.), kronojäg., Tåsjö.
F. 18/3 1878 i Tåsjö av kronojäg. J. P. Flemström o. hustru Karin Helena. Genomg. skogsek. 00-01. Kronojäg. i Tåsjö bev-.tr. Ledamot av Tåsjö skolstyr. ordf. o kassör i T. nedre jordbruksk, lantbr-omb., ordf. i Tåsjö lantbr.-gille, ordf i brandstodskom., ordf. och kassör i T. östra bys tjur o galtför. och init. till denna. Hushållningssällskapets silvermedalj.
Ungdomsbild och följande data ur "Svenska kronojägare och kronoskogvaktare 1933":
Bispgårdens skogsskola 1900-1901. E. kronojägare 1901. Ordinarie 1904.
Egnahemsombud. Ordförande i Tåsjö lantbruksgille. Ordförande och kamrer i Tåsjö sockens jordbrukskassa.
S.M. år 1929.
Mer om Johannes bror
