3) Kronvike blomstrar
Det första genombrottet för kommunikationerna i bygden kommer i början av 1860-talet, då Backe får poststation, samtidigt som landsvägarna mot Tåsjö respektive Dorotea börjar byggas. Den stora nymodigheten, telegrafen, låter dock vänta på sig ytterligare ett tjugotal år, även om nätet just vid denna tid utvidgas till norra Sveriges kusttrakter.
Vägen byggs
Fast framstegen kommer med myrsteg. När Kronvike byggs upp har inte mycket hänt på kommunikationsfronten. Av de 15 kilometrarna från Hoting till Vike fanns bara riktig väg en tredjedel av sträckan. Vägen upp på berget till Kronvike och vidare mot Stavsjö byggs inte förrän omkring 1930 av bland andra bröderna Nils och Erik samt den senares söner Johan och Kalle.
Min farbror Johan berättar utförligt om bland annat vägbygget. Det skulle egentligen ha lagts ut på anbud, men Vike- och Stavsjöborna är otåliga och bygger vägen själva. Domänverket, skogsbolaget Kramfors AB, Tåsjö socken och till viss del bönderna själva finansierar projektet.
"Många arbetslösa hade i smyg förberett premiären. Pappa hade snickrat ihop en tippkärra som rymde 120 liter. Den försågs med gjutjärnshjul, något annat fanns inte. För att kunna transportera jord och vägmaterial på denna kärra, fick man använda landgång".
För att bygga vägen krävs en hel del verktyg, vilka kostade en smärre förmögenhet att skaffa: "spett, korp, spade, kärra, landgång, borrslägga, stenborrar av skilda längder, borrdocka, knoster, dynamit, tändhattar, stubintråd och utsättningssnören". Många redskap lånas mellan arbetslagen, som fått ansvar för olika skiften på cirka 200 meter. Stubbrytare med tillbehör lånades exempelvis mellan skiften.
"Till att börja med var Kalle och jag praktikanter, vi ville lära oss jobbet. Vi högg pinnar och stakar som skulle användas vid utsättning av skiftet. Vi har sökt rätt på avvägningsplintarna som är elva till antalet på vårt skifte. Vi kontrollerar stakningen. Ser till att varje stake som står på linjen är fastställd".
Byskolan
Undervisningen i byn organiseras på så sätt att en lärarinna, på 1920-talet Elna Svensson från Sundsvall, tillbringade halva terminen läsåret i Kronvike och halva i någon annan by. "Hon hade förmågan att kunna lära, på dessa fyra månader hann vi låra oss mer än vad de gjorde som gick åtta månader i andra byar. Det mesta läste vi utantill", skriver farbror Johan.
"Som skolsal för de cirka 15-16 eleverna användes ett rum i något kronotorp. Vilket av dem varierade. Intagning skedde vartannat år, så det fanns bara tre klasser. Skolåret varade från i mitten av september till i mitten av februari", minns Johan.
Fast i mitten av 1930-talet har Kronvike vuxit så pass att byn får egen skola. Erik och sönerna Johan och Kalle är förstås med och bygger den (se bild till vänster). I ungefär 20 år finns skolan kvar. Den läggs ner i början av 50-talet då Elna Svensson pensioneras. Därefter får Kronvikes barn åka skolskjuts till Rörström.
Telegraf och telefon
Byn växer och får i början av 1930-talet telegrafstation, som för in den stora världen nästan ända in på Eriks och Fridas tröskel. Det sker alltså femtio år efter det att telegrafnätet i mitten av 1880-talet nådde Fjällsjö. Stationen låg mitt i Kronvike, men flyttades sedan till en gård i bortre änden av byn, mot Stavsjö.
En mindre centralort tar med andra ord form i bygden, ett tecken på att det flyttat upp en hel del människor i skogarna. Detta främst på uppmuntran av skogsbolag, både svenska och norska, som etablerar sig i området.
Mellan 1860 och 1900 fördubblas Västernorrlands befolkning från drygt 116.000 till cirka 232.000 själar, tack vare "vaccin och potäter" men även inflyttning. De flesta nykomlingar slår sig ner i kusttrakterna under sågverksboomen, men faktum är att Tåsjös folkmängd ökar än mer lavinartat under perioden (samt över 200 procent 1810-50!). Dock bör påpekas att utgångsläget var rätt klent, varför ökningen inte motsvarar så stora siffror i sig.
Därmed gör jag helt skamlöst ett hopp på cirka 50 år i berättelsen, men hoppas kunna fylla ut denna lucka vad det lider. Låt mig bara konstatera att det är under denna tidsperiod som min far Ivan och de flesta av hans nio syskon föds...
Källor: Karl Karlsson, Johan Karlsson: "Erik Karls-pojken från Kronvike i Hoting", Johan Karlsson: "Hotings skogsbröd och amerikanskt fläsk", "Västernorrland ett sekel 1862-1962".
Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.
Vägen till Kronvike.
Pappas bror Kjell.
Foto Ivan Karlsson
Skolan i Kronvike.
